I fullmånens sken, original

I fullmånens sken

Har du vandrat under stjärnorna i fullmånens sken?
Har du hört dem viska?
De vet vilka skatter som bor i en människas själ.
De känner till vad som döljs i mörkrets kista.

De talar om längtan, om kärlek och sorg.
De talar om allt jag vill höra.
De ber mig att vandra ännu en stund,
lite djupare in i skogen bara.

Snart förstår jag vad stjärnorna viskar om.
En glänta med ett kärr kan skymtas i natten.
Jag tar av mig mina strumpor och mina skor
och går ner i dess mörka vatten.

Fötterna sjunker ner gyttjan
och jag känner jag hur någonting där nere tar satts.
Med ens skjuter plantor upp ur marken
och börjar blomma på sin egen plats.

När jag lyser upp marken omkring mig
tar fler blommor satts och växer upp, ur tidens reva.
Som förtrollad står jag kvar och njuter,
just idag har de börjat leva.

– malin sellergren